onsdag 26 april 2017

Danmark nästa

Då var det dags att tävla igen, denna gång på UCI-nivå. Vi i Team Ormsalva ska nämligen ned till Danmark och köra tre hårda race – med start på fredagens GP Himmeland.

Vila, ta hand om kroppen i gymmet, tvätta, plugga, jobba och packa om, det är ungefär så dagarna har sett ut sedan jag kom hem från Kinnekullehelgen. I och med att det har blivit sparsamt med träning sedan i söndags har det funnits desto mer tid att beta av skolinlämningar och coaching. Väldigt skönt att åka iväg utan att ha fler deadlines att tänka på!

Blev ett timmeslångt pass idag med en blandning av tröskelintervaller och lite fartlek över Skuggarvet. Benen kändes fina efter två dagar off och kunde ligga kring 340W på trösklarna, vilket är bra för att vara mig

Nu är det fullt fokus på kommande race, hänga med laget och få maximal återhämtning mellan loppen. För mig blir det första gången som jag hojar landsväg på UCI-nivå (är 1.2-kategori på alla lopp). Har lite blandade känslor inför starterna. Inser å ena sidan att det kommer bli stentuffa race med långa distanser, kantvind och nordiska continentalproffs som mosar på för att pulverisera klungan. Å andra sidan känns det inspirerande och kul att få testa på denna nivå. Det enda jag kan förvänta av mig själv är att få ut det mesta av min dagsform – inte att sitta i break ihop med snubbar med en tröskel på +400W…

Tävlingsprogram
Fre: GP Himmeland Rundt (200 km)
Lör: GP Viborg (198 km)
Sön: Skive-Löbet (139 km)

Startlista för söndagens lopp. Vi ställer upp med fem åkare, Jonas Ahlstrand, Emil Gabrils, Erik Wallén, Johan Sonesson och jag 

söndag 23 april 2017

Kinnekullehelgen

Då var Kinnekullehelgen till ända, vilket har satt sina spår i kroppen. Utmaningen på gårdagens Cyclassic var hård kantvind och idag var det den ökända Kinnekullebacken á 3 km som fick det att svida i påkarna. Nu laddar vi i Team Ormsalva om för att rulla nedåt Danmark för tre stycken UCI-race med start på fredag.

Kinnekulle Cyclassic, 16 mil och årets första SWE-cup, inledde alltså denna tävlingshelg. Den på pappret snälla banprofilen blev ändå hård pga vindbyar på uppåt 15-16 m/s. Loppet hann knappt börja innan det gick en utbrytarduo och när det vankades kantvind blev det åka av. Hej mjölksyra, tugga styrlinda och blodsmak i munnen! Alla vi fem i teamet höll oss långt framme i klungan för att hamna i rätt "vinge". Jag höll mig även vaken på attacker där min roll var att gå med och neutralisera attacker.

På det andra av tre varv blev det ånyo tuff kantvindsåkning, där den osköna kombinationen av dålig position och mycket mjölksyra gjorde att jag hamnade i en andragrupp. Vi kunde i alla fall återansluta efter ett tag. Väl tillbaka förstod jag att benen inte skulle palla 16 mil med attackjakt och kantvind så var bara att kräma ur det som fanns kvar för att supporta lagkamraterna. Efter 95 km tackade benen för sig och jag kastade in handduken efter det andra varvet.

Väl tillbaka med langningsteamet var det spännande att följa liverapporteringen där vi hade Ahlstrand, Gabrils och Sonesson i förstaklungan. Dessvärre fick Ahlstrand bryta pga sjukdomkänningar. Bästa Ormsalva-åkare blev istället Johan Somesson på en 16:e plats.

På dagens Kinnekullelopp visade Sonesson återigen framfötterna och träffade utbrytningen på 5-6 man som fick ett par minuter. Vi i Ormsalva var mycket belåtna med det breaket och satte oss lugna i båten. Första backen splittade klungan rejält och jag hamnade jagandes i andraklungan. Det fordrades att masarna Emil Gabrils och Johan Landström röt i ordentligt innan vissa vae med och bidrog i lagtempot. Var underbart att höra "Gabbe", en supersnäll kille, skrika på fripassagerna=)!

Strax innan andra backen var klungan återsamlad, men benen var inte tipp-topp och som en ganska usel klättrare åkte jag av i backen och krafterna räckte inte till för att forcera och återansluta utför. Var därmed game-over, men körde i alla fall två varv till som träning. Emil Gabrils krigade på starkt i klungan och var den enda av oss som fullföljde.

Nu är det vila och få klart ett par skoluppgifter som gäller innan vi påbörjar Danmarksresan på onsdag. Har varit skoj att köra och hänga med laget! Även om resultaten inte var vad vi hoppades på finns det goda förhoppningar inför fortsättningen. Vi höll oss till planen i stort igår och Sone fanns i breaket idag, det kan vi ta med oss.

fredag 21 april 2017

Tävling som träning

Sitter nu i Ormsalva-bilen på väg ned till Skara. Imorgon väntar årets första SWE-cup, Kinnekulle Cyclassic (160 km), och på söndag kör vi Kinnekulleloppet (150 km). Dessa lopp inleder en intensiv och viktig tävlingsperiod för oss i Team Ormsalva.

Jonas Ahlstrand och Emil Gabrils. I övrigt är det jag, Johan Sonesson, Erik Wallén och Frida Knutsson som kör under helgen 

Från att ha kunnat styra träningen ganska fritt under vintern och slipa på olika grundförmågor blir det ett annat tänk med träningen de kommande veckorna. Ett antal tävlingsstarter innebär resdagar, slitna ben etc. och av det följer extra vilodagar och rullpass för att hinna återhämta kroppen. Det skulle vara överambitiöst att försöka trycka in ett antal högkvalitativa pass just nu - den högkvalitativa träningen består primärt av att tävla. Hoppas och tror att helgens genomkörare kan bidra till god tävlingsform framöver.

Efter att ha punkat bort mig på Östgötaloppet känner jag mig taggad på att stå på startlinjen igen och köra hårt för laget. Tycker att det ska bli extra kul med morgondagens Cyclassic där vi slipper den där förbannade Kinnekullebacken (jag är ingen bergsget direkt...).

fredag 14 april 2017

Ladda för raceperiod

Landsvägspremiären på Östgötaloppet blev inte vad jag hade hoppats på. Nu är det i alla fall fokus framåt på vad som komma skall med Team Ormsalva. Först ut av utmanande race är Kinnekulleloppen kommande helg. Har en positiv känsla med mig efter att ha fått till vinterträningen riktigt bra.

Det blev inget bloggat om Östgötaloppet – helt enkelt för att det inte fanns så mycket att säga om det loppet. För egen del tog det slut redan efter 10 km med punktering. Ingen neutral service och inte ens någon kvastbil som fiskade upp mig så fick snällt tigga till mig skjuts av en förbipasserande bilist. Jag hade inga förhoppningar om framskjutna placeringar, men ville åtminstone få en fin genomkörare och se lite hur jag står mig mot resten av elitklungan.

I och med att Östgötaloppet blev som det blev bestämde jag mig för att ta nya tag och ställa mig till förfogande för Kinnekulle Cyclassic och Kinnekulleloppet, två lopp som egentligen inte är min cup of the. Är både för tung och klen för att vara bra i långa backar (hej låg W/kg), men just att tvingas till mycket körning på >400W är precis vad som behövs inför tävlingarna framöver. Grunden finns där efter vintern – nu är det mer högintensivt som fodras för att få verklig fart på påkarna. Jag nålar hellre på mig nummerlapp och kämpar för laget på Kinnekulle än att dunka av intervaller själv i Skuggarvet och Baggbo för att hitta tävlingsformen.

Foto: Joel Krigh


Igår passade jag, Hasse och Joel på att köra distans tillsammans, vältajmat att få till ett långpass på racer innan Borlänge invaderades av snö. Nu är det vilodag och familjeumgänge som gäller och till helgen blir det troligen intervaller på testcykel för hela slanten. Väderprognosen är nämligen inte helt inbjudande för att cykla ute de närmaste dagarna. Bara att göra det bästa av situationen, ladda på med peppande musik och hålla sig till tidseffektiva intervaller.

                  
Våra fem timmar i siffror. Som vanligt på distans var det zon 2 som gällde. Istället för att "mellanmjölka" på långpassen och vara en urvriden trasa efter dessa rundor tror jag på att hålla belastningen kontrollerad för att ha fräsch kropp och knopp till intervallpassen. Mer om polariserad träning och att ha en hög andel lågintensivt kan läsas här


fredag 7 april 2017

Pace och tömning

Träningen är åter igång efter en härlig weekend i England med fotboll, umgänge och lite god öl. Medan resten av Ormsalvagänget fyller på med många timmar i sadeln och D-vitaminer nere på Mallis laddar jag på inför söndagens Östgötalopp, årets tävlingspremiär på landsväg.

Englandsvistelsen innebar fyra dagar off, skönt och välbehövligt efter ett träningsblock som innehöll mycket mängd. När jag så drog igång träningen i tisdags kan jag inte direkt påstå att kroppen var på topp. I gymmet kändes det stramt här och där och på hojen var pulsen högre än vanligt (hej lägre blodvolym). Det var bara att anpassa insatsen och väcka igång systemet i lagom takt inför kommande pass.

I onsdags kändes det i alla fall klart bättre. Blev moppe-pace runt Runn (drygt 60 km) och var fräsch både i kropp och knopp för att trycka på en del! Detta var faktiskt allra första gången som jag testade på paceträning utomhus. Hoppas att denna fartsimulering ska vara till nytta för Östgötaloppet där Tre Berg och Ryska Posten kommer göra det till ett riktigt hårt lopp. Kan konstatera att det är något helt annat att köra bakom moppe än att genomföra tröskelintervaller på egen hand. Istället för att effekten hålls någorlunda jämn är det ena stunden frihjulande utför – för att sedan bli 450-600W när det går uppför.


Coach ”Ljunken” (läs Marcus Ljungqvist) var så snäll att han ställde upp som moppeförare även igår. Drog ånyo ett varv runt Runn och, helt enligt önskemål, fick jag slita ordentligt för att hålla rullen. Efter avslutad pace gnetade jag vidare på egen hand med 50 minuter på 270 watt (kring fatmax) för att kräma ur det sista. Kan inte påstå att det slog gnistor om påkarna – att köra pace i backarna mellan Aspeboda och Ingarvet tog ut sin rätt – men jobbet skulle i alla fall göras för att få till ett så kallat tömningspass tre dagar innan tävling. För mig innebär det 2,5-3,5 tim med ganska mycket tid i zon 3 och 4 i syfte att boosta KH-inlagring och blodvolym inför race. Håller tävlingsuppladdningen till ett beprövat sätt, nämligen:

Dag 1: tömningspass
Dag 2: helvila
Dag 3: ”Benväckning”
Dag 4: Race

Tömningspass - check


Avrundar detta inlägg med att bjuda på bilder från Englandsresan:

Unitedpuben innan match
Hade sån tur att vi fick plats på Stretford End, sektionen där de mest hängivna Manchester United-supportrarna håller till
Vi såg Manchester United-West Bromwich spela 0-0, ett inte helt oväntat resultat med Mourinhos gåfotboll och utan Zlatan
Åt mitt livs största burgare. Behöver jag säga att jag blev mätt?? 
Nästkommande dag blev det snabbtåg ned till London för att se Arsenal-Manchester City lira 2-2 i en mycket underhållande match